Henrik Stuifbergen, mångårig styrelsemedlem i Skandinaviska Titanicföreningen och hängiven Titanic-samlare, har avlidit efter en tids sjukdom.
Styrelsens ordförande Claes-Göran Wetterholm kommenterar detta så här:
När auktionskatalogen från Aldridges i Devizes damp ned i brevlådan häromdagen var första impulsen att ringa Henrik och prata om den; vi har alltid brukat göra det och se om det var värt att åka, och om det fanns något av intresse.
En halv sekund senare kom det som ett slag i huvudet att det inte fanns någon att ringa till. Allt det där som vi delade, alla resor, alla skratt, utställningsbyggen, planering inför nästa utställning, alla besök i antikaffärer och nautiska butiker runtom i Europa och allt annat fantastiskt med Henrik är borta för alltid. Det kommer inte tillbaka.
Livet är vid sådana här tillfällen obönhörligt, faktiskt och fruktansvärt brutalt. Det är egentligen ingen idé att i ord försöka klä det jag känner, för inga ord kan täcka en vänskap, ett människoliv, en gestalt. Allt faller platt till marken.
Men vad som inte förstörs är minnet av en person, en nära vän – och det är vad jag och vi får bära med oss. Några år förunnades det oss att ha Henrik som en underbar vän och trots den förgörande sorgen finns ändå hans röst kvar inombords. Där finns allt det roliga vi hann vara med om tillsammans.
Det är så otroligt mycket mer jag skulle vilja säga om Henrik Stuifbergen men det är nog det viktigaste, detta att ha känt en riktig människa som levde fullt ut och som alltid var lika generös med sin vänskap.
Claes-Göran Wetterholm